CSR från webben till butiken

 Forskningsprojektet har haft som syfte att identifiera och utveckla stödstrukturer för att hantera etik- och ansvarsfrågor inom detaljhandeln och har utgått från följande frågor:

1. Hur hanterar handeln etik- och ansvarsfrågor på ett strukturellt plan?
    
2. Vilka är de specifika förutsättningar som har legat till grund för valet av denna struktur?
    
3. På vilket sätt utgör de arrangemang som finns i handeln ett stöd för den enskilde arbetstagaren i hans eller hennes konkreta arbetssituation?
    
4. Hur kan dessa strukturer utvecklas i syfte att öka de anställdas möjligheter och förmåga att tillämpa och kommunicera branschens etik och ansvar i det dagliga mötet med kunderna?

Det övergripande fokus som har funnits i forskningen är skärningspunkten mellan struktur och individ. Frågan är hur sådana strukturer påverkar medarbetare och vilket stöd de finner i dem. Rapporten besvarar frågorna på ett övergripande plan i tre delstudier. I den första undersöks vilka frågor detaljhandeln kommunicerar och lyfter fram som viktiga ansvarsfrågor. Den andra delstudien fördjupar förståelsen av de ansvarsstrukturer som används, medan den tredje undersöker förhållandet mellan ansvarsstrukturer och det stöd dessa kan ge medarbetare på butiksnivå. Slutligen ges förslag kring hur strukturerna kan utvecklas.

Intresset för ansvarsfrågor, åtminstone i termer av hur och i vilken omfattning man kommunicerar frågorna, är kraftigt varierande i detaljhandelsföretagen. Av detaljhandelsföretag med över 100 anställda är det, att döma av den första delstudien, fortfarande en minoritet som kommunicerar frågorna. Tendensen är att miljöfrågor kommuniceras mest och rena etikfrågor, särskilt de av intern natur och av praktisk relevans för medarbetarna i deras arbetssituation, minst. Kommunikationen kring ansvarsfrågor överlag (miljö och kvalitet, socialt ansvar, etik, samt välgörenhet och sponsring) är också ojämnt fördelat mellan olika branscher. Det finns också en tydlig tendens till ”filtrering” i detaljhandelns kommunikation om ansvar, det vill säga att ansvaret för att kommunicera frågorna ligger på koncernnivå snarare än på dotterbolagsnivå.

Bland de övergripande orsakerna till varför detaljhandeln hanterar ansvarsfrågor som de gör är ett institutionellt tryck på detaljhandeln att utveckla aktiviteter och strukturer för att leva upp till rollen som ansvarsfull aktör i näringslivet. Detta handlar särskilt om medvetenhet om frågor kring arbetsvillkor hos underleverantörer, miljö, mänskliga rättigheter och korruption. De strukturer som utvecklas har en tendens att återspegla centrala intressenters prioriterade frågor, som ofta handlar om de ovan nämnda områdena, men inte om företagsinterna frågor om enskilda medarbetares skyldigheter och rättigheter i det svenska sammanhanget. Dessa hanteras snarare inom ramen för arbetsrättslig lagstiftning och välfärdsstatens sociala dimensioner. I stället handlar diskussionen om till exempel uppförandekoder som framförallt riktas mot underleverantörer, att man hållbarhetsredovisar och lyfter fram miljöfrågor eller att man börjar tillämpa en branschkod.

Kommunikationen och ansvarsstrukturerna är starkt centraliserade. Rent organisatoriskt kan det förstås som en vilja till samordning och konsistens, men det kan också ses som en indikation på att företagen möter frågorna framförallt på koncernnivå. Non-governmental organisations (NGOs), media och andra aktörer närmar sig företagen centralt. Det är inte butiken och den enskilda medarbetaren som får ta i frågorna i första hand. Trots medarbetarens viktiga roll i kundmötet är inte frågorna decentraliserade i egentlig mening. Trots detta visar fallstudierna att ansvarsstrukturer kan ha betydelse för medarbetare, men bara till viss del som stödjande instrument i kundmötet. En viktigare funktion tycks de fylla genom att skapa identitet och förtroende samt genom att fungera rent informativt, genom att signalera vad företaget gör i ansvarsfrågor.

Mot bakgrund av detta ger vi ett antal rekommendationer:

1. Att använda de strukturer som redan finns på ett bättre sätt, snarare än att skapa fler strukturer.
    
2. Att individualisera strukturerna och göra medarbetarna mer bekanta med dem, till exempel genom direkt utbildning.
    
3. Att uppvärdera kunder som intressentgrupp i frågor om etik och ansvar. Med relativt enkla medel skulle diskussionen om etik och ansvar kunna föras mer mellan kund och företag än mellan företag och andra externa intressenter.

Faktaruta

Rapporten CSR från webben till butiken bygger på resultat från forskningsprojektet "Att organisera för ansvar – Etiska stödstrukturer för arbetstagare inom detaljhandeln", ett projekt finasierat av Handelns Utvecklingsråd inom ramen för utlysningen ”Handeln som arbetsplats”.

Projektledare: Ek. dr. Johan Sandström, Handelshögskolan vid Örebro Universitet
Övriga projektdeltagare: Fil. dr. Sven Helin, Örebro universitet, och Ek. dr. Magnus Frostenson, Uppsala universitet
 

Ladda ned rapporten eller en sammanfattning uppe till höger på sidan

För att se fler rapporter från Handelns Utvecklingsråd klicka här